Nu eller aldrig (novell)

"Erwin, har du packat badbyxorna också?"
"Erna, som alltid den blåa. Och sololjan och handduken och strandsandalerna också", ropar Erwin Krüger till sin fru från sovrummet. Han stänger den nya svarta resväskan och ställer den från sängkanten på den vita mattan.

"Erwin, du måste skynda dig. Taxin är snart här", låter fru Krügers röst som skuttar ut från köket.
Han svarar inte och suckar när han tittar på sig själv i spegeln. "Erwin, vem är du?" mumlar han och tittar på de spår som nästan sju decennier av liv har lämnat i hans ansikte, stryker över sin släta, rakade, rynkiga haka och undersöker sitt hår som blir ljusare. De gråhåriga lockarna går fortfarande inte att tämja. "Om jag visste", svarar hans spegelbild och rynkar pannan.
Frau Krüger kliver in i sovrummet.
Hon håller fram en tygpåse åt honom: "För på vägen.
"Tack. Erwin vänder sig bort från spegeln och tar väskan. Han vet redan vad som finns i den: en dubbelskuren pumpernickel med ost, en smörstekt skinkbrödslimpa, ett äpple, en Capri-solapelsin och två uppfriskande näsdukar för på vägen. Allt som vanligt, för tjugonde gången i år. Under julgranen låg återigen biljetten till tio-dagarsflyget till Mallorca. Varje år träffas han där med två gamla vänner från studietiden. På dagen dyker de i havet och på kvällen i hotellets bar.
Men i år skulle ingenting bli som vanligt. "Erwin, vad är det för fel på dig?" hade han frågat sig själv på sin dagliga eftermiddagspromenad. Han saknade den välbekanta förväntan inför resan. "Man, tänk efter", kittlade det i honom. "Allt går som vanligt. Varje minut verkar förprogrammerad. Och till och med på Mallorca vet man redan vad när och hur som kommer att hända. Är det där livet? Tick-tick, tick-tick, tick-tick, tick-tick..."? Han blev rädd och tittade sig omkring. Registrerad grå himmel, rena trottoarer, välskötta förträdgårdar, ingen rörelse märkbar, inte ens vinden virvlade genom träd och buskar. Allt verkade stå stilla. Endast livsklockan i honom tickade.

Den gamla gula telefonkiosken fångade hans blick. I åratal hade man integrerat den i gatubilden i hörnet. Men den där dagen fångade hon hans blick, för för en gångs skull ringde någon och gestikulerade. Att telefonen överhuvudtaget fortfarande fungerade! Den tryckte ut ordfragment till utsidan. "Vädret är fantastiskt... Det finns palmer här, många till och med"...
Palmer? Vackert väder? Var? Den okända uppringaren har just skaffat sig ett alibi! Han lyssnade inte längre. Det var dags att bryta sig loss, bara bryta sig loss från rutinen, engagera sig i något annat, resa någonstans, göra något som ingen förväntade sig av honom. Den prydliga, välskötta, pålitliga, numera pensionerade tjänstemannen. Han kände sig som Erwin vid skolbänken. "De kallade honom för "nörden". Han hatade ofta sitt dygdiga beteende - och ändå hittade han inte modet att bekämpa det. Fram till detta ögonblick hade han aldrig en enda gång glidit ur rollen som god elev.
"Erwin, nu eller aldrig", påminde han sig själv.
Nästa dag sa han upp sina vänner under en förevändning. Det var lättare än han hade trott. Nu förberedde han sig för en ensam resa till Berlin. Hans barndomsstad, som både stött bort och lockat honom, hade blivit främmande och ändå förblivit bekant. Han berättade inte ett ord för sin fru om sina planer, för han ville göra allting än vad han trodde att den skulle förvänta sig av honom.
Telefonkiosken blev hans hemliga bundsförvant. Därifrån hyrde han ett rum på ett litet hotell i Prenzlauer Berg, ringde en gammal vän, blev glad över hans inbjudan, bokade ett möte med honom och beställde biljetter till en kabarékväll i tisteln. Det var tillräckligt med ett fast program. Resten av tiden skulle han bara låta sig drivas - och gå på upptäcktsfärd.
Erwin Krüger är nu på väg till stationen. I handen känner han tyngden av den nya resväskan, som är packad för Mallorca, och i hela kroppen den spännande känslan av en bra yngling som bryter ut. Han tvekar ett ögonblick vid biljettluckan. "Erwin, knip inte", uppmuntrar han sig själv och kräver med fast röst en biljett till Berlin. När han går ombord på ICE:n hoppas han att det också ska finnas telefonkiosker där. Han behöver dem för att rapportera om palmer, stränder och underbart badväder.

Tryck     Dataskydd     Bilder: www.pixabay.com